Fri tid eller fritid

Idag hade jag plötsligt och äntligen några timmar tid.

Arbetstid. Egen tid. Fri tid. Inte fritid, men ändå verkligen fri tid. Tid att disponera över helt själv.

Utmattad lade jag mig ner, platt och raklång, och kände att jag skulle kunna bara försvinna. Ingen visste just då var jag var, eller vad jag gjorde. Ingen förväntade sig just då att jag skulle vara någonstans eller finnas till hands. Kanske någon tänkte på mig, vad vet jag? Jag visste bara att jag fanns, men jag kände mig som att jag inte fanns.

Efter en stund kände jag ändå ny energi flöda till, någonstans ifrån. Jag steg upp och satte mig vid datorn. Skrev en offert som länge legat och väntat. Och när offerten var klar fanns den plötsligt där: idén! En idé som innebär ett nytt koncept, en ny produkt för min firma! Det känns som om en nyckel har vridits om och jag ser både mig själv och mitt arbete ur ytterligare en synvinkel.

Och igen en gång har jag fått uppleva att åtminstone för mig är det så, att någonstans där innuti finns det andra tankar än de vi vanligen tänker. Men det verkar krävas stunder av uppgivenhet, utmattning och tomhet för att vi ska klara av att lyssna, se och ta till oss det som så uppenbart finns inom räckhåll.

För mig är mitt företagande en skapande, kreativ verksamhet. Det är länge sedan jag senast försökte mig på att skapa ett "riktigt" konstverk, men jag anar att en konstnär kan känna som jag gör nu: en väldig iver att jobba vidare på idén som fötts, att genast få se vad den kan föra med sig och hur den går att vidareutveckla.

Men fortsättningen och idéförädlingen ska skötas så som idén föddes, tror jag. Det vill säga det är bara att följa med, och lita på att de rätta tankarna, situationerna och mötena kommer, när de kommer. Och att jag då förstår att så sker, förutsatt att jag skapar utrymme. Bara jag ger mig själv fri tid och ger själva livet utrymme.

Tag plats! Universum avgår från spår ...